1920 lade Knut Lundmark fram sin 78-sidiga doktorsavhandling plus 1 plansch (Magellanska molnen) med titeln The relations of the globular clusters and spiral nebulae to the stellar system: An attempt to estimate their parallaxes. Kungl. svenska vetenskapsakademiens handlingar. 60:8. Stockholm.
Tillsammans med legenden Heber D Curtis vid Lick-observatoriet, Mount Hamilton, Californien, var Lundmark vid denna tid en av de få företrädarna för galaxteorin, alltså att spiralnebulosorna i själva verket var avlägsna vintergator. "... By this time Curtis and Lundmark must be the only defenders of the island-universe theory..." skrev Adrian van Maanen i ett brev till Harlow Shapley 1921. Det var en korrekt sammanfattning.
A och O för diskussionen var hur avstånden kunde bestämmas. Genom att jämföra novors ljusstyrkor under maximum i M31 med dem i vår egen vintergata, kunde Lundmark placera M31 minst 650 000 ljusår bort (ungefär en fjärdedel av dagens moderna mätningar). Utgångspunkten var hans bestämning av deras absoluta maxmagnitud till cirka -7.
Lundmark såg det som en statistisk omöjlighet att de 11 novor som observerats i M31 inte tillhörde systemet; inga novor hade synts i området runt M31 på himlavalvet. Alltså måste de tillhöra himlakroppen.
Även andra "avståndsindikatorer" användes - t ex Wolfs fotografier av spiralers mörka stoftmoln, vars bredd jämfördes med Vintergatans.
Även studierna av spiralernas skenbara storlekar ingick i hans bestämning av deras respektive avstånd. Utgångspunkten var att spiralerna var lika stora.
Avhandlingen är daterad Upsala Observatory 15 maj 1919 och summerar i fetstil Andromeda-spiralens parallax till:
0",0000051+/-0",0000018 (p.e.)
med ett viktat medelvärde på 0",0000060.
I ett Appendix tillägger Lundmark att sedan huvudarbetet slutförts har sammanlagt 15 novor observerats i M31, men de nytillkomna förändrar inte på någon avgörande punkt hans slutsatser.
I avhandlingen är Lundmark snubblande nära att införa begreppet supernova men nöjer sig med att beskriva Hartwigs nova 1885 (= S And) som tillhörande "a giant type" medan övriga 14 beskrivs som "dwarfs". - Novor i andra spiraler än M31 tillhörde sannolikt denna krets av "the brightest kinds".
Ett sidoresultat av Lundmarks analyser var att Vintergatans dimensioner måste skrivas ner till kanske under 100 000 ljusår i diameter.
|