Redan i tonåren läste Knut Lundmark verk av August Strindberg och Strindberg kom att bli hans stora litterära livsintresse.
Lundmark var rentav en av de första i landet som skrev en Strindberg-biografi, den kom 1948 och bar titeln Strindberg: Geniet - Sökaren - Människan, och han var medstiftare till både det nationella Strindberg-sällskapet och Strindberg-föreningen i Lund. En tid ägde han dessutom delar av Strtindbergs manus till romanen Hemsöborna.
Ett exempel på hur allvarligt Lundmark tog på Strindbergs astronomiska tankegångar är följande ur En blå bok, i vilken Strindberg diskuterar John Herschels "hjulkors", som Strindberg såg som den grekiska bokstaven Theta - Theta som Theos, ett konkret Gudsbevis på stjärnhimlen (höger).
Under sitt uppehåll på Mount Wilson på 1920-talet försökte Lundmark med världens största teleskop få in stjärnhopen, som i dag bär NGC-beteckningen 6192. Dråpligast är hur Lundmark förgäves – med bruk av 100-tummaren på Mt Wilson – försökte komma åt den sydliga öppna stjärnhopen.
Om sina vedermödor skriver Lundmark så här i sin Strindberg-biografi (nedan):
Lästips om Lundmark, Strindberg och astronomin:
Arne Wyller, Strindberg och astronomin (Strindbergiana, Strindbergsällskapets årsbok, 1989)
Ulf R Johansson, Strindberg, Capella och novan 1901 (Strindbergiana, Strindbergsällskapets årsbok, 2011)
