Artikel under utveckling.
Bevisen hopar sig: Lundmark upptäckte den mörka materian. 3.5 2015 överraskade DN-journalisten Maria Gunthers sina läsare med att berätta om jakten på den mörka materien i kosmos. (Finns även på webben.) Sidoartikeln var en intervju med Lars Bergström, professor i kosmopartikelfysik vid Oskar Klein-centret i Stockholm. Bergström hade grävt fram en Lundmark-rapport från 1930 i vilken denne diskuterar - på tyska - Vintergatans och fem galaxers ljusa ("leuchtende") och mörka ("dunkle") materiainnehåll. Tre år FÖRE Fritz Zwickys mätningar.
På nätet finns stommen till det föredrag Bergström höll för mörk materia-utforskande kolleger i Trieste och där framgår att han haft god hjälp av lundaastronomen prof Dainis Dravins och atomfysikern prof Anne L’Huillier att dra fram Lundmarks material i ljuset. Det publicerades i Lund Medd 125 1930. Dessutom noterade Lars Bergström att Knut Lundmark aldrig blev invald i Kungl Vetenskapsakademien och undrade om vetenskapsakademiens astronom Karl Bohlin kan ha legat bakom.
Knut Lundmark var många djupa kosmologiska gåtor på spåren tidigt: Galaxvärlden fastslog han, supernovorna bekräftade han, universums expansion anade han före andra, multiversum spekulerade han i när han skrev om "Vintergatornas vintergator..." 1930 kom på tyska Knut Lundmarks Über die Bestimmung der Entfernungen, Dimensionen, Massen und Dichtigkeit für die nächstgelegenen anagalaktischen Sternsysteme, en grundlig uppsats som citeras lite varstans, av Lars Bergström, Virgina Trimble t ex, även av Katherine Freese i hennes bok Kosmisk cocktail – Tre delar. På två ställen omtalas Lundmarks pionjärtänk.
Rapporten omtalas av Lundmark-eleven Erik Holmberg 1937 i kapitlet "The Existence of Dark Matter in the Galaxies", kapitel X i "A Study of Double and Multiple Galaxies Together with Inquiries into some General Metagalactic Problems" – vilken många uppenbarligen fått ögonen på under senare tid.
Ett av skälen till att Lundmarks mätningar sen glömdes bort ska ha varit att uppsatsen var på tyska. Dock måste till historiken tilläggas följande: Redan 1928 skrev han om skillnaden mellan galaxers graviterande massor och deras lumonisitetsmassor - på kulturspråket engelska – i Arkiv för matematik, astronomi och fysik:
I "The Masses and Mass-Ratios of Anagalactic Nebulae" (KVA, Band 21 A N:o 10) återges en tabell över de fyra galaxerna M81, NGC4594, M31 ooch M33 med förhållandet Dark + Bright Matter/ Bright Matter uträknat. Bertil Lindblad hade räknat på samma sak några år tidigare (!) för Vintergatans del och där funnit relationen 10:1.
Det är tänkbart att det som skrevs för KVA inte nådde nån större publik, varför Lundmark återkom till saken i Meddelanden från Lunds Astronomiska Observatorium (Series I, Vol. 125 , p. 1-13) 1930. Som i alla dessa sammanhang hävdade Lundmark att den mörka materian bestod av utdöda stjärnor, mörka nebulosor, meteorer. kometer. Andra bidrag till diskrepansen i ekvationen hade han ingen aning om, kunde inte ha.
På svenska är han inne på spåret (samma tabellvärden) 1929 i Populär Astronomisk Tidskrift häfte 1 och 2 – artikeln heter "Stjärnsystemens byggnad och övriga egenskaper". I Lundmarks bidrag om stjärnlumonisiteter, stjärnors massor, tätheter, diametrar m m, i storverket Handbuch der Astrophysik, vars huvudmaterial sammanställdes 1929, återger Lundmark på nytt sina tidigare beräkningar. I det tillägg till handboken som publicerades i början av 30-talet har han inget nytt att tillägga. I Handboken, som, såvitt jag vet, var näst sista gången han själv berörde temat, såg relationerna ut så här: M 81 100:1 NGC 4594 30:1 Andromda, M31 20:1 M51 10:1 M33 6:1 Vintergatan 10:1 I dag säger vi att kanske 80 procent av universums massa består av den mörka oåtkomliga delen, så helt galet var inte Lundmark på det. Tur eller skicklighet? Välj själv!
