70-årsjubiléet 2007

Den 21 april 2007 firade sällskapet sitt 70-årsjubileum i Lundmarksalen, Astronomihuset, Lund. 70-årsjubileum. Det skedde i form av ett endagsseminarium om sällskapets och dess grundare professor Knut Lundmark. 58 personer deltog i symposiet. Delar av symposiet spelades in i en unik videoinspelning.

PROGRAM

Astronomins utveckling under de gångna 70 åren och hur detta återspeglats i sällskapets verksamhet - kåseri med Peter Linde, Ingemar Lundström och Björn Stenholm.

Björn Stenholm inledde med att ge glimtar från sällskapets tidiga historia. Under 1920- och 30-talet märktes ett ökat populärvetenskapligt intresse, vilket bl.a. yttrade sig i tusentals besökare på Lunds observatorium varje år. Den 21 april 1937 publicerade Knut Lundmark och ett stort antal betydelsefulla personer i sydsverige ett upprop för bildandet av en astronomisk förening, med avsikt att väcka intresse för och ge kunskap om astronomin.

Sällskapet gav ut årsboken Cassiopeia under åren 1939-1968, men blev med tiden en tung ekonomisk belastning. Från år 1969 fick medlemmarna i stället Astronomisk Tidsskrift från Svenska Astronomiska Sällskapet och övriga nordiska astronomiföreningar. Denna har i sin tur fr o m nr 3 2001 ersatts av Populär Astronomi.

Några nedslag i artiklar från den tidiga Cassiopeia:

1939 omnämndes Frida Palmér, den första kvinnan i Sverige som disputerade inom ämnet astronomi.

På 40-talet skrev Erik Holmberg om planeter kring främmande solar, då ännu en obevisad hypotes.

Knut Lundmark, en flitig skribent, spekulerade om bebodda världar. Även mer kuriosabetonade notiser kunde förekomma, t.ex. omnämnadet av boken ”Flatland” av A. Square, eller om Pater Kirchers ”Iter Exstaticum Kirchenerium” från 1660, vilken diskuterade om vatten på Venus kunde användas vid dop.

Andra världskriget satte sina spår: 5-årsjubileet den 27 april ställdes in och ett försök av en tysk minister att få Copernicus läror att ”företräda den tyska nazismens idéer”, avvisades harmset av Knut Lundmark, ”Copernicus var en god internationalist och tillhörde mänskligheten”.

1945 omnämndes att det fanns atmosfär på en Saturnusmåne.

1946 fick man ordna en specialinsamling för att kunna ge ut årets Cassiopeia.

1947 Invigdes Tycho Brahe-statyn på Ven, dock utan att sällskapet bjudits in. (Historien upprepades 2005, då det nya museet skulle invigas!)

Stort intresse väckte naturligtvis den totala solförmörkelsen i mellansverige i juni 1954. Vid detta tillfälle ordnade Knut Lundmark en ”expedition” till Gränna, i vilken bl.a. kvällens gäst, 104-åriga Greta Andersson deltog.

Knut Lundmark fungerade som sällskapets sekreterare till 1954 och avled 1958.

Efter detta var det dags för Ingemar Lundström, docent vid institutionen för astronomi, att ge en snabb exposé över den snabba utveckling astronomin gjort under Lundmarks tid. Ingemar delade in tiden i tre perioder.

I.  Pre-ASTB, ca 1920-33

Under 20-talet funderade man mycket på vad spiralnebulosorna kunde vara. Knut Lundmark kunde visa att Andromeda”nebulosan” låg på minst 650 000 ljusårs avstånd och därmed utanför vår Vintergata. Edwin Hubble, som studerat Cepheider, kunde konfirmera detta.

1927 kunde Lindblad och Oort ge ett värde på Vintergatans rotationshastighet.

1929 var de flesta ense om att Universum expanderar.

1930 hade man (Trümpler, Carl Schalén) löst problemet med interstellär extinktion, dvs att stjärnljuset försvagas på avstånd. Pluto upptäcktes av Clyde Tombaugh.

1931 kunde man detektera radiostrålning från rymden (Jansky). Lemaître diskuterade ”det kosmiska ägget”, vilket sedan kom att kallas ”Big Bang” (egentligen ett nedsättande begrepp myntat av Fred Hoyle, som var motståndare till teorin).

1933 kunde man förklara supernovor som resultatet av en stor stjärnas kollaps till neutronstjärna.

II.   ASTB-tiden 1937-57

1937-39 gav Bethe och von Weizsäcker teorin om stjärnornas energiutveckling genom fusionsprocessen.

1938 upptäcktes Jupitermånarna nr 10 och 11, vilket beskrevs i Cassiopeia av Danver).

1944 gjorde mörkläggningen i Kalifornien att Baade på Mt Wilson-observatoriet kunde upptäcka olika stjärnpopulationer i Andromedagalaxen.

1946 lyckades Bay returnera radarekon från månen, vilket snabbt rapporterades av Knut Lundmark i ASTB.

1948 invigdes det stora Mt Palomar-teleskopet, vilket gav upphov till föredrag och artiklar om spegelteleskop av Holmberg i sällskapet och i Cassiopeia.

1951 Ewen och Purcell kunde med teknik utvecklad under andra världskriget mäta 21-cm strålningen från väte i rymden.

1952 kunde man (Johnson, Morgan) göra fotoelektriska mätningar med hög noggrannhet. Detta redovisades i ASTB av Reiz.

1957 kunde Burbridge, Hoyle och Fowler förklara stjärnornas kärnsyntes av tyngre grundämnen.

III.   ASTB-tiden 1958-2007

1961 flög Gagarin som första människa i rymden.

1962 bildades ESA, den europeiska motsvarigheten till NASA.

1963 upptäcktes den första kvasaren och kunde så småningom förklaras som en aktiv galaxkärna.

1965 kunde Penzias och Wilson påvisa den kosmiska bakgrundsstrålningen efter Big Bang. Denna strålning hade förutsagts av George Gamow på 40-talet.

1967 upptäcktes den första pulsaren, när man testade radiomottagare för kompakta radiokällor.

1969 kunde Neil Armstrong som första människa ta sitt berömda steg på vår måne.

1976 landade Vikingsonderna på Mars yta.

1979 kunde CCD-kameror användas för kvalificerad astrofotometri.

1987 fick astronomerna tillfälle att studera en supernova på nära håll i Stora Magellanska molnet.

1990 skickades Hubbleteleskopet i bana kring jorden (men fick ”korrigeringsglas” 1993).

1995 kunde man notera den första exoplaneten kring en normal stjärna (2007 är antalet uppe i 220).

1998 hade man fastslagit att Universums expansion accelererar, beroende på ”mörk energi”, vilken troligen utgör 75% av Universums innehåll; den synliga delen utgör blott ca 3-4%.

2003 tycker man sig ha visat att Universum saknar märkbar krökning, vilket ger vittgående kosmologiska implikationer.

Varvat med denna framställning gav ordföranden Peter Linde inblickar i sällskapets verksamhet under denna tid.

Ordförande i sällskapet har varit:

Sekreterare har varit:

Medlemsstatistik har alltid intresserat styrelsen. Knut Lundmark kunde redovisa ungefär 60-70 medlemmar under de första 10 åren. Under krigsåren steg antalet till ca 3-400. Statistik saknas för några år, men under 60-talet uppnåddes ca 200 medlemmar. Antalet sjönk till ett 60-tal kring år 2000, men ligger under de senaste åren på drygt 200.

En genomgående aktivitet har för sällskapets medlemmar varit resor för att uppleva solförmörkelser. Följande är en kavalkad på de mer spektakulära resorna.
1938       Kaukasus
1973       Mauretanien (där bl.a Björn Stenholm och Greta Andersson deltog)
1980       Kenya, resan ordnad av P-Å Björklund
1981       Sibirien (som ovan)
1983       Indonesien (som ovan)
1986       Kanarieöarna för studium av Halleys komet
1991       Mexiko
1994       Brasilien

Vissa medlemmar har deltagit så mycket att deras tid i månskugga uppgår till följande imponerande siffror:

• Karl Palm, 14 förmörkelser på sammanlagt 47m 41s
• Erik Johansson, 15 förmörkelser på sammanlagt 47m 6s
• Tora Greve, 13 förmörkelser på sammanlagt 42m 40s

Sedan början av 1970-talet har sällskapet också varit engagerat i att skapa och driva ett observatorium för allmänhet och skolor i Oxie. Peter Linde gav följande sammanfattning av dess historia.

Sällskapets ordförande, 1968-87 Per-Åke Björklund, var den drivande kraften bakom beslutet att bygga Tycho Brahe-observatoriet vid vattentornet i Oxie. Den 7 december 1973 kunde observatoriet invigas.

Som exempel på aktiviteter kan nämnas

• öppet hus för allmänheten varje måndagskväll med visning av stjärnhimlen eller bildspel och föredrag vid mulet väder
• visning vid andra tider för grupper eller skolklasser mot en mindre avgift
• ”Rymdungarna”, en verksamhet för mindre barn
• projektarbeten för gymnasister

Gångna märkesdagar:

1976       komet West med många besökare och tillfälle till vackra fotografier
1993       stort firande av 20-årsjubileet
1994       allvarlig brand i observatoriet
1995       återivigning av observatoriet
1999       invigning av det fjärrstyrda teleskopet

Peter Linde kunde visa exempel på de utmärkta bilder man kan ta med CCD-kamera, bl.a Anders Nyholm har varit en flitig användare. Inför den närmaste framtiden önskade sig ordföranden en återupprättad internetförbindelse, fler medhjälpare för visningar på kvällstid och möjlighet till förbättrad marknadsföring av observatoriet och dess faciliteter.

När rymden var ödslig. Några reflexioner kring ett radiosamtal mellan Harry Martinson och Knut Lundmark - Anita Sundman, Stockholms observatorium

 Anita Sundman, universitetslektor och författare, som 1988 gav ut boken ”Den befriade himlen: ett porträtt av Knut Lundmark”, lät oss höra delar av ett radiosamtal mellan författaren Harry Martinsson och Knut Lundmark. Programmet, som spelats in på Lunds observatorium, sändes julafton 1948 och hade titeln ”En flik av universum”.

I samtalet framkom skillnaderna i inställning till rymden: Harry Martinsson, närmast skrämd av de stora avstånden mellan stjärnorna, liksom av rymdens ödslighet; Knut Lundmark, mer nyktert konstaterande av faktum, samt en fascination av rymdens storslagenhet och skönhet.

Anita Sundman berörde också hur synen på rymden varierat under de senaste hundra åren. När man under slutet av 1800-talet genom spektroskopi upptäckte att universum erbjöd likartade villkor kring andra stjärnor, som kring vår sol, fick frågan om liv i rymden stor uppmärksamhet; speciellt efter ’upptäckten’ av kanaler på Mars. Under första hälften av 1900-talet blev däremot uppfattningen om de oerhörda avstånden och rymdens tomhet dominerande. På 1950-talet ’fylldes’ rymden igen med gasmoln och stoft, och idag ser vi en rymd uppfylld av ständig växelverkan av energi, liksom av gigantiska kollisioner och uppslukande av materia i bisarra singulariteter.

Bilder som Knut Lundmark inte ens skulle kunna drömma om … Ett bild- och ljudspel om nutida astronomi - Bengt Rosengren

Bengt Rosengren, som under många föredragskvällar visat och kommenterat häpnadsväckande bilder från rymden, hade denna gången samlat mycket av det bästa till en exposé över vad astronomi och rymdfart åstadkommit till idag. Bilderna ackompanjerades av stämningsfulla musikstycken, men fick i övrigt tala för sig själva. Genom urvalet och den genomtänkta presentationen fick vi en uppfattning om hur mycket vetenskap och teknik vidgat våra horisonter och öppnat för nya upplevelser och insikter i vår tillvaro.

Impressioner om Lundmark – ett soffsamtal kring människan, astronomen, Strindbergskännaren - Ulf R. Johansson samt Redaktör Roger Gottfridsson, astronomidocenten Bertil Anders Lindblad, Strindbergskännaren Sven Tollin och amatörastronom Greta Andersson

Soffsamtalet finns bevarat i en unik videoinspelning och kan hämtas här (mp4 format).

Lundmarkpriset - Peter Linde

Dagen avslutades med att Peter Linde presenterade vinnaren av Knut Lundmarkpriset. Klas Hyltén-Cavallius hyllades för sin mångåriga strävan att vårda Tycho Brahes minne, att sprida kunskap om astronomi hos allmänheten och att intressera sina skolelever för naturvetenskap och kritiskt tänkande.