Solförmörkelser kom på ett märkligt sätt att rama in Knut Lundmarks astronomiska liv. Redan som 25-åring var han på plats i Österforse, Lappland (1914) för att som assistent hjälpa sin välgörare Östen Bergstrand, professor i Uppsala.
På bilden t h syns han f ö med en annan av Bergstrands medhjälpare, Frk Andrea Lindstedt. Foto: Uppsala Universitet
Att Lundmark senare i livet kom att fascineras av dessa himlafenomen var inte så konstigt:
Som populärvetenskapare insåg han snart att solförmörkelser utgjorde en effektiv pedagogisk ingång till ett vidgat astronomiskt intresse hos den bildade allmänheten. Inte för inte hade redan Tycho Brahe blivit astronomiskt intresserad sedan han i Köpenhamn som tonåring upplevt en partiell solförmörkelse.
Båda de totala solförmörkelserna 1945 och 1954 - synliga i Sverige - lockade fram populärvetaren Lundmark, bevisat av de bägge skrifterna Solförmörkelser förr och nu (1945) och Dagmörkret över Sydsverige den 30 juni 1954 (1954) - den senare boken kom ut i två upplagor och såldes i drygt 11 000 ex, en bästsäljare för sin tid.
I sin bok 1945 tvekar f ö inte Lundmark att utpeka Uppsala-expeditionen till Österforse 1914 som den främsta av de fyra svenska expeditionerna. Flera fotografier togs och Östen Berrgstrand kunde så småningom, tack vare dessa bilder, famna solkoronans form i rymden.
I boken citeras några dagboksanteckningar "av en deltagare i den Bergstrandska expeditionen" - det kan inte vara någon annan än Lundmark själv som fört pennan!
Det var under solförmörkelsen 1954 som den festliga bilden av Knut Lundmark i flygarhjälm och hans nära förtrogne Martin Johnson togs. Herrarna följde förmörkelseförloppet från ett av försvarets flygplan, utgående från flygflottiljen i Halmstad. (Bild ur Martin Johnsons/Ulf R Johanssons Lundmark-samling.)
Även 1945 följde Knut Lundmark totaliteten från ett flygplan.
Extra lästips:
Om Östen Bergstrands utforskning av solkoronan 1914, som han ansåg från vissa ställen på solen sträckte sig ut 10 solradier i det omgivande kosmos, kan lämpligen läsas i Bergstrands egen tegelsten Astronomi (1935).