Galleri

Var Lundmark först att bevisa universums expansion? En insändare i Nature 10 oktober 2012 noterade att Knut Lundmark sannolikt var den allra förste att konkret bevisa universums expansion, 1924 – tre år före George Lemaitres beräkningar, fem år innan Edwin Hubble tog åt sig äran.

Genom NASA/IPAC/Extragalactic Database of Galaxy Distances, Pasadena, har Ian Steer kunnat slå fast:

"- – - measurements by a Swedish astronomer, Knut Lundmark, were much more advanced than formerly appreciated. Lundmark was the first person to find observational evidence for expansion, in 1924 – - - Lundmark’s extragalactic distance estimates were far more accurate than Hubble’s, consistent with an expansion rate (Hubble constant) that was within 1% of the best measurements today. "

Skälet till att Lundmarks mätningar inte godkändes rakt över var att hans metod byggde på galaxernas skenbara diametrar "cross-checked with one unproven distance to the Andromeda galaxy, which was derived from a type Ia supernova observed in 1885 and mistaken for a normal nova (W. Huggins and W. F. Denning Nature 32, 465–466; 1885)".

Medan Lundmark var nästan helt rätt på det var Hubbles egen uppskattning av "Hubble-konstanten" 1929 fel uppåt väggarna. Ian Steer sammanfattar: " Lundmark established observational evidence that the Universe is expanding. Lemaître established theoretical evidence. Hubble established observational proof. "

Lundmark uppmätte radialhastigheterna för 44 galaxer gentemot deras förmodade avstånd, han utgick från att M31 (Andromedagalaxen) låg på 200 000 pc och jämförde därefter galaxernas skenbara storlekar och ljusstyrkor med M31. Som den försiktige general han alltid var fann han förhållandet mellan rödförskjutning och avstånd "not a very definite one".

I en annan rapport publicerad 1925, står denna förgripliga och historiska sammanfattning av Lundmark: "A rather definite correlation is shown between apparent dimensions and radial velocity, in the sense that the smaller and presumably more distant spirals have the higher space-velocity."

En israelisk astronom vid namn Giora Shaviv synade hela komplexet för några år sedan och noterade:

"Lundmark gave a table of distances and velocities of spiral nebula. He based his distances on a hypothetical parallax derived from total magnitude and apparent diameter under the assumption that the apparent angular dimensions and the total magnitude of the spiral nebula are only dependent on the distance which means they are standard candles. Lundmark claimed that An inspection of the table (of distances and velocities) will show that a computation of R (the radius of curvature of the universe) from the individual values of V (the velocity) it will give inconsistent values for the radius of curvature. However, no details were given.

► Next, Lundmark calculated that: Plotting the radial velocities against these relative distances, we find that there may be a relation between the two quantities, although not very definite one. If this phenomenon were due to the curvature of space-time, we could derive the mean linear distance or determine the scale of our relative distance. We took Lundmark’s data for the 43 spiral nebulae at face value, ignored the data for the Globular Clusters and assumed the existence of a linear relation, and calculated the Hubble constant to be 71.2 ± 55.6km/sec per M pc, a values extremely close to present day accepted value(!) but with a large uncertainty.

► Lundmark, on the other hand, obtained much larger numbers and consequently argued that the simplified formula is not justified in this case. Lundmark erred by lumping the globular clusters and the spiral nebula though he admitted that this lumping certainly is open to objection.

► Lundmark’s method gave much larger distances for the nebulae and consequently smaller Hubble constant. Evidently, Lundmark had a blind date with destiny and missed it."

En kritisk Allan Sandage ("Lundmark´s shot in the foot"), och en till Lundmark positiv Sidney van der Berg m fl har synat historien tidigare. Lundmark var snubblande nära gåtans lösning, den saken verkar klar.

IAU bestämde sig med överväldigande majoritet 2018 för att Hubble-lagen ska omformuleras till "The Hubble–Lemaître law". Numera bör den kallas "The Lundmark-Lemaître-Hubble law".

Ur Lundmarks brevsamling vid Lunds universitetsbibliotek framgår hans långa
intresse för Hollywood. Bl a brevväxlade han med Victor Sjöström, som vid
slutet av 20-talet var verksam som regissör i den amerikanska filmstan. Makarna
Lundmark besökte även svensken i filmateljéerna och träffade säkert även andra
svenskar i filmkolonin. Sjöström höll bl a på med inspelningen av stumfilmen The
Wind med Lilian Gish, Lars Hanson m fl. 
Notabelt är även skriftväxling med demonregissören Cecil B DeMille, som erbjöds
ta en titt på Lundmarks Tycho Brahe-manus (som han låtit översätta). 
Den berömde amerikanen avböjde filmrättigheten men lät samtidigt meddela att
han minsann hade ett teleskop  för astronomiska studier i sin bostad på Hollywwod-höjderna.
Från Robert Capras bolag kom på 50-talet en förfrågan om att få utnyttja det
berömda Vintergatspanoramat i en dokumentärfilm. Lundmark sa förstås ja och
menade att inkomsten från upphovsrätten skulle gå till att ytterligare marknadsföra
panoramat, som blev en  världssensation.

Artikel under utveckling.

Bevisen hopar sig: Lundmark upptäckte den mörka materian. 3.5 2015 överraskade DN-journalisten Maria Gunthers sina läsare med att berätta om jakten på den mörka materien i kosmos. (Finns även på webben.) Sidoartikeln var en intervju med Lars Bergström, professor i kosmopartikelfysik vid Oskar Klein-centret i Stockholm. Bergström hade grävt fram en Lundmark-rapport från 1930 i vilken denne diskuterar - på tyska - Vintergatans och fem galaxers ljusa ("leuchtende") och mörka ("dunkle")  materiainnehåll. Tre år FÖRE Fritz Zwickys mätningar.

På nätet finns stommen till det föredrag Bergström höll  för mörk materia-utforskande kolleger i Trieste och där framgår att han haft god hjälp av lundaastronomen prof Dainis Dravins och atomfysikern prof Anne L’Huillier att dra fram Lundmarks material i ljuset. Det publicerades i Lund Medd 125 1930. Dessutom noterade Lars Bergström att Knut Lundmark aldrig blev invald i Kungl Vetenskapsakademien och undrade om vetenskapsakademiens astronom Karl Bohlin kan ha legat bakom.

Knut Lundmark var många djupa kosmologiska gåtor på spåren tidigt: Galaxvärlden fastslog han, supernovorna bekräftade han, universums expansion anade han före andra, multiversum spekulerade han i när han skrev om "Vintergatornas vintergator..." 1930 kom på tyska Knut Lundmarks Über die Bestimmung der Entfernungen, Dimensionen, Massen und Dichtigkeit für die nächstgelegenen anagalaktischen Sternsysteme, en grundlig uppsats som citeras lite varstans, av Lars Bergström, Virgina Trimble t ex, även av Katherine Freese i hennes bok Kosmisk cocktail – Tre delar. På två ställen omtalas Lundmarks pionjärtänk.

Rapporten omtalas av Lundmark-eleven Erik Holmberg 1937 i kapitlet "The Existence of Dark Matter in the Galaxies", kapitel X i "A Study of Double and Multiple Galaxies Together with Inquiries into some General Metagalactic Problems" – vilken många uppenbarligen fått ögonen på under senare tid.

Ett av skälen till att Lundmarks mätningar sen glömdes bort ska ha varit att uppsatsen var på tyska. Dock måste till historiken tilläggas följande: Redan 1928 skrev han om skillnaden mellan galaxers graviterande massor och deras lumonisitetsmassor -  på kulturspråket engelska – i Arkiv för matematik, astronomi och fysik:

I "The Masses and Mass-Ratios of Anagalactic Nebulae" (KVA, Band 21 A N:o 10)  återges  en tabell över de fyra galaxerna M81, NGC4594, M31 ooch M33 med förhållandet Dark + Bright Matter/ Bright Matter uträknat. Bertil Lindblad hade räknat på samma sak några år tidigare (!) för Vintergatans del och där funnit relationen 10:1.

Det är tänkbart att det som skrevs för KVA inte nådde nån större publik, varför Lundmark återkom till saken i Meddelanden från Lunds Astronomiska Observatorium (Series I, Vol. 125 , p. 1-13) 1930. Som i alla dessa sammanhang hävdade Lundmark att den mörka materian bestod av utdöda stjärnor, mörka nebulosor, meteorer. kometer. Andra bidrag till diskrepansen i ekvationen hade han ingen aning om, kunde inte ha.

På svenska är han inne på spåret (samma tabellvärden) 1929 i Populär Astronomisk Tidskrift häfte 1 och 2  – artikeln heter "Stjärnsystemens byggnad och övriga egenskaper". I Lundmarks bidrag om stjärnlumonisiteter, stjärnors massor, tätheter, diametrar m m, i storverket Handbuch der Astrophysik, vars huvudmaterial sammanställdes 1929, återger Lundmark  på nytt sina tidigare beräkningar. I det tillägg till handboken som publicerades i början av 30-talet har han inget nytt att tillägga. I Handboken, som, såvitt jag vet, var näst sista gången han själv berörde temat, såg relationerna ut så här: M 81 100:1 NGC 4594 30:1 Andromda, M31 20:1 M51 10:1 M33 6:1 Vintergatan 10:1 I dag säger vi att kanske 80 procent av universums massa består av den mörka oåtkomliga delen, så helt galet var inte Lundmark på det. Tur eller skicklighet? Välj själv!

En av de stora Knut Lundmark-kännarna var Stockholms-astronomen Anita Sundman (1942-2010). Bl a skrev hon biografin Den Befriade Himlen - Ett porträtt av Knut Lundmark. som utkom på Carlssons förlag 1988. Till ett av det mest intressanta i framställningen hör skildringen av Lundmarks stora galaxkatalog-projekt i Lund och varför det havererade. Om Lundmarks liv kan läsas i hans memoardel i Astronomiska upptäckter, del II (1952), likaså i minnesboken Knut Lundmark och Världsrymdens erövring (1961).

Central information om Knut Lundmarks liv och gärning återfinns i idé- och vetenskapshistorikern Johan Kärnfelts bägge skrifter Till stjärnorna - Studier i populärastronomins vetenskapshistoria under tidigt svenskt 1900-tal (2004) och Allt mellan himmel och jord - Om Knut Lundmark, astronomin och den publika kunskapsbildningen (2009).

I några skrifter med fokus på Lunds observatorium berättas naturligtvis om Knut Lundmark: Astronomien i Lund 1667-1936 (skriven av Lundmark själv, utgiven 1937), Astronomiska observatoriet vid Lunds universitet av Carl Schalén, Nils Hansson och Arvid Leide (1968) och Lundaögon mot stjärnorna - Astronomin i Lund under fem sekler (2003, red Lennart Lindegren och Ingemar Lundström).

Lundmarks pionjärinsats inom galaxastronomin diskuteras bl a i Gustav Holmbergs avhandling 1999, med titeln Reaching for the Stars: Studies in the History of Swedish Stellar and Nebular Astronomy, 1860-1940.

Anita Sundman skrev även om Knut Lundmark i Nationalencyklopedin och gav oss en fyllig, faktafylld personhistoria i Svenskt Biografiskt Lexikon. Ur den senare (utgiven av Riksarkivet) återges nedan hela Lundmark-skildringen.