Den 21 april 2007 firade sällskapet sitt 70-årsjubileum i Lundmarksalen, Astronomihuset, Lund. 70-årsjubileum. Det skedde i form av ett endagsseminarium om sällskapets och dess grundare professor Knut Lundmark. 58 personer deltog i symposiet. Delar av symposiet spelades in i en unik videoinspelning.

   

PROGRAM

Astronomins utveckling under de gångna 70 åren och hur detta återspeglats i sällskapets verksamhet - kåseri med Peter Linde, Ingemar Lundström och Björn Stenholm.

Björn Stenholm inledde med att ge glimtar från sällskapets tidiga historia. Under 1920- och 30-talet märktes ett ökat populärvetenskapligt intresse, vilket bl.a. yttrade sig i tusentals besökare på Lunds observatorium varje år. Den 21 april 1937 publicerade Knut Lundmark och ett stort antal betydelsefulla personer i sydsverige ett upprop för bildandet av en astronomisk förening, med avsikt att väcka intresse för och ge kunskap om astronomin.

Sällskapet gav ut årsboken Cassiopeia under åren 1939-1968, men blev med tiden en tung ekonomisk belastning. Från år 1969 fick medlemmarna i stället Astronomisk Tidsskrift från Svenska Astronomiska Sällskapet och övriga nordiska astronomiföreningar. Denna har i sin tur fr o m nr 3 2001 ersatts av Populär Astronomi.

Några nedslag i artiklar från den tidiga Cassiopeia:

1939 omnämndes Frida Palmér, den första kvinnan i Sverige som disputerade inom ämnet astronomi.

På 40-talet skrev Erik Holmberg om planeter kring främmande solar, då ännu en obevisad hypotes.

Knut Lundmark, en flitig skribent, spekulerade om bebodda världar. Även mer kuriosabetonade notiser kunde förekomma, t.ex. omnämnadet av boken ”Flatland” av A. Square, eller om Pater Kirchers ”Iter Exstaticum Kirchenerium” från 1660, vilken diskuterade om vatten på Venus kunde användas vid dop.

Andra världskriget satte sina spår: 5-årsjubileet den 27 april ställdes in och ett försök av en tysk minister att få Copernicus läror att ”företräda den tyska nazismens idéer”, avvisades harmset av Knut Lundmark, ”Copernicus var en god internationalist och tillhörde mänskligheten”.

1945 omnämndes att det fanns atmosfär på en Saturnusmåne.

1946 fick man ordna en specialinsamling för att kunna ge ut årets Cassiopeia.

1947 Invigdes Tycho Brahe-statyn på Ven, dock utan att sällskapet bjudits in. (Historien upprepades 2005, då det nya museet skulle invigas!)

Stort intresse väckte naturligtvis den totala solförmörkelsen i mellansverige i juni 1954. Vid detta tillfälle ordnade Knut Lundmark en ”expedition” till Gränna, i vilken bl.a. kvällens gäst, 104-åriga Greta Andersson deltog.

Knut Lundmark fungerade som sällskapets sekreterare till 1954 och avled 1958.

 

 

 

 

 

 

 

4mini-070421_ASTB70_12

 

 

Efter detta var det dags för Ingemar Lundström, docent vid institutionen för astronomi, att ge en snabb exposé över den snabba utveckling astronomin gjort under Lundmarks tid. Ingemar delade in tiden i tre perioder.

I.  Pre-ASTB, ca 1920-33

Under 20-talet funderade man mycket på vad spiralnebulosorna kunde vara. Knut Lundmark kunde visa att Andromeda”nebulosan” låg på minst 650 000 ljusårs avstånd och därmed utanför vår Vintergata. Edwin Hubble, som studerat Cepheider, kunde konfirmera detta.

1927 kunde Lindblad och Oort ge ett värde på Vintergatans rotationshastighet.

1929 var de flesta ense om att Universum expanderar.

1930 hade man (Trümpler, Carl Schalén) löst problemet med interstellär extinktion, dvs att stjärnljuset försvagas på avstånd. Pluto upptäcktes av Clyde Tombaugh.

1931 kunde man detektera radiostrålning från rymden (Jansky). Lemaître diskuterade ”det kosmiska ägget”, vilket sedan kom att kallas ”Big Bang” (egentligen ett nedsättande begrepp myntat av Fred Hoyle, som var motståndare till teorin).

1933 kunde man förklara supernovor som resultatet av en stor stjärnas kollaps till neutronstjärna.

II.   ASTB-tiden 1937-57

1937-39 gav Bethe och von Weizsäcker teorin om stjärnornas energiutveckling genom fusionsprocessen.

1938 upptäcktes Jupitermånarna nr 10 och 11, vilket beskrevs i Cassiopeia av Danver).

1944 gjorde mörkläggningen i Kalifornien att Baade på Mt Wilson-observatoriet kunde upptäcka olika stjärnpopulationer i Andromedagalaxen.

1946 lyckades Bay returnera radarekon från månen, vilket snabbt rapporterades av Knut Lundmark i ASTB.

1948 invigdes det stora Mt Palomar-teleskopet, vilket gav upphov till föredrag och artiklar om spegelteleskop av Holmberg i sällskapet och i Cassiopeia.

1951 Ewen och Purcell kunde med teknik utvecklad under andra världskriget mäta 21-cm strålningen från väte i rymden.

1952 kunde man (Johnson, Morgan) göra fotoelektriska mätningar med hög noggrannhet. Detta redovisades i ASTB av Reiz.

1957 kunde Burbridge, Hoyle och Fowler förklara stjärnornas kärnsyntes av tyngre grundämnen.

III.   ASTB-tiden 1958-2007

1961 flög Gagarin som första människa i rymden.

1962 bildades ESA, den europeiska motsvarigheten till NASA.

1963 upptäcktes den första kvasaren och kunde så småningom förklaras som en aktiv galaxkärna.

1965 kunde Penzias och Wilson påvisa den kosmiska bakgrundsstrålningen efter Big Bang. Denna strålning hade förutsagts av George Gamow på 40-talet.

1967 upptäcktes den första pulsaren, när man testade radiomottagare för kompakta radiokällor.

1969 kunde Neil Armstrong som första människa ta sitt berömda steg på vår måne.

1976 landade Vikingsonderna på Mars yta.

1979 kunde CCD-kameror användas för kvalificerad astrofotometri.

1987 fick astronomerna tillfälle att studera en supernova på nära håll i Stora Magellanska molnet.

1990 skickades Hubbleteleskopet i bana kring jorden (men fick ”korrigeringsglas” 1993).

1995 kunde man notera den första exoplaneten kring en normal stjärna (2007 är antalet uppe i 220).

1998 hade man fastslagit att Universums expansion accelererar, beroende på ”mörk energi”, vilken troligen utgör 75% av Universums innehåll; den synliga delen utgör blott ca 3-4%.

2003 tycker man sig ha visat att Universum saknar märkbar krökning, vilket ger vittgående kosmologiska implikationer.

  mini-070421_ASTB70_03

 

Varvat med denna framställning gav ordföranden Peter Linde inblickar i sällskapets verksamhet under denna tid.

Ordförande i sällskapet har varit:

1937-39   Biskop Edvard Rodhe
1940-49   Rektor, öv.ing. Tore Husberg
1950-67   Rektor Helge Bohlin
1968-87   Öv.ing Per-Åke Björklund
1988-93   Professor Gunnar Larsson-Leander
1994-   Docent Peter Linde

Sekreterare har varit:

1937-54   Knut Lundmark
1955-58   Erik Holmberg
1959-62   Bertil-Anders Lindblad
1963   Nils Hansson
1964-67   Bertil-Anders Lindblad
1968-76   J O Stenflo
1977-83   Bengt Rönde
1984-93   Carl-Axel Reimer
1994-01   Bengt Rosengren
2002-   Kjell Werner

 

Medlemsstatistik har alltid intresserat styrelsen. Knut Lundmark kunde redovisa ungefär 60-70 medlemmar under de första 10 åren. Under krigsåren steg antalet till ca 3-400. Statistik saknas för några år, men under 60-talet uppnåddes ca 200 medlemmar. Antalet sjönk till ett 60-tal kring år 2000, men ligger under de senaste åren på drygt 200.

En genomgående aktivitet har för sällskapets medlemmar varit resor för att uppleva solförmörkelser. Följande är en kavalkad på de mer spektakulära resorna.
1938       Kaukasus
1973       Mauretanien (där bl.a Björn Stenholm och Greta Andersson deltog)
1980       Kenya, resan ordnad av P-Å Björklund
1981       Sibirien (som ovan)
1983       Indonesien (som ovan)
1986       Kanarieöarna för studium av Halleys komet
1991       Mexiko
1994       Brasilien

Vissa medlemmar har deltagit så mycket att deras tid i månskugga uppgår till följande imponerande siffror:

  • Karl Palm, 14 förmörkelser på sammanlagt 47m 41s
  • Erik Johansson, 15 förmörkelser på sammanlagt 47m 6s
  • Tora Greve, 13 förmörkelser på sammanlagt 42m 40s

Sedan början av 1970-talet har sällskapet också varit engagerat i att skapa och driva ett observatorium för allmänhet och skolor i Oxie. Peter Linde gav följande sammanfattning av dess historia.

Sällskapets ordförande, 1968-87 Per-Åke Björklund, var den drivande kraften bakom beslutet att bygga Tycho Brahe-observatoriet vid vattentornet i Oxie. Den 7 december 1973 kunde observatoriet invigas.

Som exempel på aktiviteter kan nämnas

  • öppet hus för allmänheten varje måndagskväll med visning av stjärnhimlen eller bildspel och föredrag vid mulet väder
  • visning vid andra tider för grupper eller skolklasser mot en mindre avgift
  • ”Rymdungarna”, en verksamhet för mindre barn
  • projektarbeten för gymnasister

Gångna märkesdagar:

1976       komet West med många besökare och tillfälle till vackra fotografier
1993       stort firande av 20-årsjubileet
1994       allvarlig brand i observatoriet
1995       återivigning av observatoriet
1999       invigning av det fjärrstyrda teleskopet

Peter Linde kunde visa exempel på de utmärkta bilder man kan ta med CCD-kamera, bl.a Anders Nyholm har varit en flitig användare. Inför den närmaste framtiden önskade sig ordföranden en återupprättad internetförbindelse, fler medhjälpare för visningar på kvällstid och möjlighet till förbättrad marknadsföring av observatoriet och dess faciliteter.

 

 

 

 

1mini-070421_ASTB70_02

När rymden var ödslig. Några reflexioner kring ett radiosamtal mellan Harry Martinson och Knut Lundmark - Anita Sundman, Stockholms observatorium

   

 Anita Sundman, universitetslektor och författare, som 1988 gav ut boken ”Den befriade himlen: ett porträtt av Knut Lundmark”, lät oss höra delar av ett radiosamtal mellan författaren Harry Martinsson och Knut Lundmark. Programmet, som spelats in på Lunds observatorium, sändes julafton 1948 och hade titeln ”En flik av universum”.

I samtalet framkom skillnaderna i inställning till rymden: Harry Martinsson, närmast skrämd av de stora avstånden mellan stjärnorna, liksom av rymdens ödslighet; Knut Lundmark, mer nyktert konstaterande av faktum, samt en fascination av rymdens storslagenhet och skönhet.

Anita Sundman berörde också hur synen på rymden varierat under de senaste hundra åren. När man under slutet av 1800-talet genom spektroskopi upptäckte att universum erbjöd likartade villkor kring andra stjärnor, som kring vår sol, fick frågan om liv i rymden stor uppmärksamhet; speciellt efter ’upptäckten’ av kanaler på Mars. Under första hälften av 1900-talet blev däremot uppfattningen om de oerhörda avstånden och rymdens tomhet dominerande. På 1950-talet ’fylldes’ rymden igen med gasmoln och stoft, och idag ser vi en rymd uppfylld av ständig växelverkan av energi, liksom av gigantiska kollisioner och uppslukande av materia i bisarra singulariteter.

  3mini-070421_ASTB70_09

Bilder som Knut Lundmark inte ens skulle kunna drömma om … Ett bild- och ljudspel om nutida astronomi - Bengt Rosengren

Bengt Rosengren, som under många föredragskvällar visat och kommenterat häpnadsväckande bilder från rymden, hade denna gången samlat mycket av det bästa till en exposé över vad astronomi och rymdfart åstadkommit till idag. Bilderna ackompanjerades av stämningsfulla musikstycken, men fick i övrigt tala för sig själva. Genom urvalet och den genomtänkta presentationen fick vi en uppfattning om hur mycket vetenskap och teknik vidgat våra horisonter och öppnat för nya upplevelser och insikter i vår tillvaro.

   

Impressioner om Lundmark – ett soffsamtal kring människan, astronomen, Strindbergskännaren - Ulf R. Johansson samt Redaktör Roger Gottfridsson, astronomidocenten Bertil Anders Lindblad, Strindbergskännaren Sven Tollin och amatörastronom Greta Andersson

   
Roger Gottfridsson återgav episoder från sina möten med Knut Lundmark, då denne bidrog med artiklar i tidskriften Värld och Vetande i början på 50-talet. Knut Lundmark var sportintresserad och skrev bl.a om hur fotbollsspelet uppstod och om skidans utveckling. Vetenskapen kunde han beskriva i tidskriften Populärvetenskaplig Revy. Roger Gottfridsson mindes Knut Lundmark som mycket trevlig och lättsam, med ”djävulusiskt” som återkommande favorituttryck.

Sven Tollin berättade att Knut Lundmark varit med om att bilda Strindbergsällskapet i Lund, och visade några av de 16 böcker Knut Lundmark skrivit om August Strindberg.

Bertil Anders Lindblad hade under en tid Knut Lundmark som chef och kunde vittna om dennes engagemang inom skilda ämnen, men också om stingsligheten mot dem som råkade ha en annan uppfattning inom astronomin, t.ex. om man inte trodde på galaxteorin. I detta sammanhang inflikade Anita Sundman att Knut Lundmark varit inbegripen i flera akademiska stridigheter och att detta möjligen var orsaken till att Knut Lundmark aldrig valdes in i Kungl. Vetenskapsakademin.

Greta Andersson, sällskapets äldsta medlem (104 år!), berättade om när hon fick träffa Knut Lundmark i samband med den totala solförmörkelsen över Götaland 1954. Med sin starka personlighet och med kommentarerna till solförmörkelsen gjorde Knut Lundmark ett outplånligt intryck.

Soffsamtalet finns bevarat i en unik videoinspelning och kan hämtas här (mp4 format).

  6mini-070421_ASTB70_25

Lundmarkpriset - Peter Linde

Dagen avslutades med att Peter Linde presenterade vinnaren av Knut Lundmarkpriset. Klas Hyltén-Cavallius hyllades för sin mångåriga strävan att vårda Tycho Brahes minne, att sprida kunskap om astronomi hos allmänheten och att intressera sina skolelever för naturvetenskap och kritiskt tänkande.

  7mini-070421_ASTB70_29

 

Sällskapets ordförande:

     
1937 – 39 Biskop Edvard Rodhe
1940 – 49 Rektor Tore Husberg
1950 – 67 Rektor Helge Bohlin
1968 – 87 Överingenjör Per-Åke Björklund
1988 – 93 Professor Gunnar Larsson-Leander
1994 – Docent Peter Linde


Sällskapets sekreterare:

     
1937 – 54 Professor Knut Lundmark
1955 – 58 Docent Erik Holmberg
1962 Docent Bertil-Anders Lindblad
1963 Intendent Nils Hansson
1964 – 67 Docent B A Lindblad
1968 – 76 Docent J O Stenflo
1977 – 83 Fil kand Bengt Rönde
1984 – 93 Överstelöjtnant Carl-Axel Reimer
1994 – 02 Civilingenjör Bengt Rosengren
2003 – 12 Civilingenjör Kjell Werner
2013 – 14   Göran Iveberg
2015 –    Mirja Markkula

.

Sällskapet gav ut årsboken Cassiopeia under åren 1939-1968. Den innehöll många högkvalitativa artiklar och länge var Lundmark själv den främste bidragsgivaren. Årsboken blev emellertid efterhand en allt tyngre ekonomisk belastning. Från 1969 fick medlemmarna i stället kvartalsvis Astronomisk Tidsskrift från Svenska Astronomiska Sällskapet och övriga nordiska astronomiföreningar. Denna har i sin tur fr o m nr 3, 2001 ersatts av Populär Astronomi.

 

Här följer några sidor ur den allra första årsboken, för 1939. Här beskrives bl a hur sällskapet kom till.

This is the HTML version of Årsboken Cassiopeia Page 1
To view this content in Flash, you must have version 8 or greater and Javascript must be enabled. To download the last Flash player click here
Joomla gallery extension. Powered by FlippingBook.
lundm1

Lundmarks egen statistik på närvaron på sammanträdena (och supéerna!) de tio första åren.

alt

Lundmarks statistik på medlemsantalet de tio första åren. Han gör modeller av den förväntade framtida utvecklingen...

 

alt

Det verkliga utfallet på medlemsstatistiken fram till 2007. Sällskapet utrotades alltså inte 1955 utan har mer följt Lundmarks medelmodell...

 

Knut Lundmark själv berättar om sällskapets uppkomst:  

upprop1937small"Under en följd av år hade i Sydsverige, och framförallt i Malmö och Lund, ofta diskuterats önskvärdheten av att organisera ett populärvetenskapligt astronomiskt sällskap. Det mest bärande skälet för att bilda ett sådant sällskap var ju det starka intresse, som i våra dagar råder bland allmänheten för astronomien samt den uppblomstrande amatörastronomi, som till stor del arbetar sig fram utan något egentligt stöd från vetenskapligt håll. Bidragen från amatörernas sida, icke minst här i Skåne, ha varit så många, att mycket skulle kunna vinnas, om man hade en organisation, som hölle amatörerna samman och som kunde underlätta deras arbeten genom att bidraga med råd och anvisningar.

Det starka intresset för astronomiska frågor bland den bildade allmänheten har också tagit sig ett starkt uttryck i strömmen av brev, skrivelser och förfrågningar, som ständigt riktas till Lunds Observatorium. Då många av dessa meddelanden innehålla värdefulla iakttagelser, vore det i hög grad önskvärt att dessa kunde centraliseras i ett populärvetenskapligt sällskap och att detta genom särskilda amatörsektioner kunde organisera amatörernas arbete mera än som hittills varit fallet.

Behovet av ett populärvetenskapligt sällskap framgick också tydligt, när de offentliga förevisningarna vid observatoriet i Lund sattes igång i slutet av år 1935. Under det första förevisningsåret besöktes observatoriet av 1200 personer och under det senaste förevisningsåret uppgick besökareantalet till 802. Vid dessa förevisningar har icke blott ett starkt intresse för astronomien tagit sig uttryck utan också ivriga önskemål uttalats om att ett astronomiskt sällskap skulle bildas.

Lundmark utnyttjade sitt stora kontaktnät och satte ihop ett upprop som ett stort antal mycket prominenta personer skrev på. Till höger ser vi vem dessa var och nedan återges uppropet som publicerades i ett flertal sydsvenska tidningar. Notera att Lundmark, som ju var drivkraften bakom både sällskapets grundande och dess vidare fortlevnad, formellt höll sig själv i bakgrunden.

Den 27 april 1937 hölls det konstituerande sammanträdet på restaurang Kungsparken. Ca 140 personer hade slutit upp. Lundmark föreslog "som en hyllning åt en av Skånes största söner och en av mänsklighetens förnämsta vetenskapsmän, astronomiens andre store reformator" att sällskapet skulle benämnas Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe.

 

UPPROP

angående stiftande av ett astronomiskt sällskap med populärvetenskapligt syfte. Undertecknade få härmed till alla intresserade rikta en uppmaning att infinna sig till ett sammanträde å Restaurant Kungsparken i Malmö den 27 april kl. 7 e. m. i och för konstituerande av en astronomisk sammanslutning med populärvetenskapligt syfte. För undertecknade synes den viktigaste uppgiften for ett sådant sällskap vara att i Sydsverige få till stånd en sammanslutning mellan de fackmän, som arbeta eller tidigare arbetat inom astronomien och alla de bildningssökande och amatörer, som hysa intresse för astronomien eller i någon form utöva amatörverksamhet.

Så vitt vi kunna förstå, förverkligas ett dylikt syfte allra bäst genom anordnande av sammanträden med föredrag och diskussioner över astronomiska problem och aktuella frågor, meddelanden om den astronomiska forskningens nyare resultat, anordnande av utställningar av astronomiska bilder, kartor och intressanta tryck samt demonstrationer av astronomiska observatorier och av hjälpmedel, som förekomma i det dagliga astronomiska arbetet.

 
 
Även en del andra möjligheter synas oss stå öppna for att kunna i populär form sprida kunskap om astronorniens resultat och för att föra samman den intresserade allrnänheten och fackmannen, men dessa möjligheter få givetvis utfinnas under det planerade sällskapets kommande arbete. Sammanträdets första del ägnas åt konstituerandet av sammanslutningen och därmed samhörande frågor. Efter denna del av sammanträdet håller professor Knut Lundmark ett med skioptikonbilder belyst föredrag över ämnet: Månen – några drag ur historien om utforskandet av jordens systerplanet. Senare lämnas ett par aktuella meddelanden angående nyare astronomiska framsteg och slutligen följer supé och samkväm.

 

Lund den 21 april 1937.
 
Edvard Rodhe                                                   Fredrik Ramel                      biskop                                                                landshövding
Lund                                                                  Malmö